Titta här

Det var ett tag sedan....av giltliga skäl :-)

Äntligen har vi blivit 4! måndagen den 10 augusti såg våran tös ljuset på andra sidan.
Vi som tyckte att vi hade koll på allt och allt var planerat, tji fick vi!

På förmiddagen var vi inne på kontroll hos läkare för bedömning. Vi har sedan starten haft planerad igångsättning då min förra förlossning var jobbig. Domen från läkaren då var att det inte var tillräckling moget för att dras igång dagen efter (tisdag) som först var planerat.
Hem åkte vi med ny tid på onsdag. Klart jag var besviken men Magnus tyckte att en dag till kanske var bra då vi hade lite kvar att stå i hemma....som sagt...BBväskan var inte färdigpackad och vi hade inte laddat några batterier till kameror etc.

Farmor var hemma med Tobias och vi passade på att bjuda på fika när vi kom hem. Hon var kvar ett tag då jag ville gå och vila en stund...DÅ....sätter allt igång....går på toaletten och inser att slemproppen kommer (förlåt alla känsliga läsare men så var det). Värkarna drar igång med buller och bång och jag får lite lätt panik....NEJ inte nu....PÅ onsdag var det ju!
Ringer till förlossningen och vi får grönt ljus att komma upp. Slänger ihop det sista i väskan...springar om varandra här hemma samtidigt som vi försöker ge farmor instruktioner :-) Tobias blir förkrossad av att han inte får följa med och det skär i mitt hjärta när han står och gråter på bron när vi åker.

Kommer upp på förlossningen vid 16, och jag tycker minsann att mina värkar bli värre och värre. Undersökning görs och det konstateras att förlossningen nu startat spontant. Efter konslutation med läkare får vi vara kvar och de ringer på en gång för bedövning, då det kan gå undan.
Blir förkrossad av beskedet att de har hjärtstopp på akuten och att narkosläkaren inte kan komma ifrån på ett par timmar! Herregud då kan det var över ju!!
Paniken kommer farandes och både Magnus och barnmorskan gör allt för att lugna mig. Tar ett djupt andetag och bestämmer mig för att det ska gå bra ändå.
Får akupunkturnålar som jag ärligt talat inte vet om de hjälpte något. Får även testa lustgasen igen, men likväl som förra gången hjälper det inte mig så mycket....men fick något att göra.
som tur är går det inte lika fort....säkert för att vi precis är i startgroparna...på några timmar rör det sig långsamt framåt.
Vid halv sju får vi det beskedet vi vill ha....de har hittat en lucka och är på väg till oss för att lägga epiduralen. HALLELUJA!
KL 19 kommer kvällens ängel in och lägger epidural på mig. fort går det och tur är det för han hinner vara inne 3 minuter innan de ringer efter honom att han måste komma ner på akuten igen...
Efter det händer något.....det går att leva igen :-) är hungrig och ber om mat, samt kissar och sådana bestyr...Magnus får även han äta och vi sitter och pratar och skrattar mellan värkarna...
Under en tid sitter vi och läser lite tidningar och pratar ditt och datt...
Det blir personalbyte vid 21 och vi får tyvärr det trista beskedet att värkarbetet inte går framåt som man kan önksa. en vanlig bieffekt av epiduralen. Barnmorskan gör iordning värkstimulerande dropp som sätts in vid halv-kvart i tio på kvällen. NUU börjar det...och nu går det fort...värkarna blir intensiva på en gång...och jag tar lustgasen återigen ( nej ingen effekt men något att göra) kämpar på i sann maratonanda och hoppas att det snart ska vara över...
vid 22.30 börjar det trycka på...Barnmorskan kommer in och möblerar om i rummet för nu är det dax.
Får börjar krysta vid 22.40 och 22.48 är damet ute i ljuset. Gick fantastisk bra att krysta och på 3 krystvärkar är hon ute.

På det hela taget en mycket bra förlossning. Visst att det gär jävulusiskt ont osv men den här gången var jag med hela tiden och faktiskt tyckte att det gick bra. Barnmorskerkan vi hann avverka var ljuvliga. En bonus blev att samma undersköterska som förlöste Tobias var med och förlöste Evelina.

Så nu har det gått en vecka och vi börjar landa lite! Det är svårt att bli fler även om det sägs att steget från 2 till 3 är större än det från 3 till 4.
Det har inte varit helt lätt för Tobias att bli storebror även om han tycker om sin lillasyster. Mitt i allt detta håller vi även på med att träna Tobias i att vara utan blöja. En tillräckligt stor omställning för honom bara det.
Nu har han också börjat på dagis vilket inte alls är kul alla dagar då man vill vara hemma med mamma och pappa som faktiskt är hemma.

Men vi har det bra och mår bra! :-)

Nu återstår bara att få kläm på det här igen och få rutierna att snurra....så bloggen kommer att bli ännu mer lidande och det nu är möjligt :-)



Prinsessan!

kram