Jag lever....

...även om det är med nöd och näppe....
ja herregud var dålig tajming vissa saker kan ta. Det började med att Magnus insjuknade i slutet på förra veckan. Det gjorde att han missade den fantastiska festen vi var bjuden på och jag fick gå ensam och roa mig kungligt. Var lite tät i näsan men det är jag ju mer eller mindre jämt...jo jo...
Under söndagen blev jag sämre och sämre....och inte blev Magnus bättre heller...
Vi har båda två legat mer eller mindre däckade denna vecka. Jag ligger ca 2 dagar efter Magnus. Han börjar vara rätt pigg, medan jag fortfarande har feber. Nu är det så att barnen inte är sjuka! JÄtteskönt samtidigt som det är jättejobbigt. Det är så svårt att ha tålamod med sin intensiva 3åring när man är sjuk....Det är bra att han nu i två dagar varit på dagis och lekt av sig lite, så han inte är lika intensiv när han kommer hem....Evelinas tand nummer 2 har kommit......behöver inte säga mer va?....

Det är så jävla typiskt, då jag ska till Karlstad i helgen!!Visst att det hade kunnat vara värre, och att vi alla hade kräksjukan, men det är inte fredag än heller...
Det känns så jäkla frustrerande att det tar så lång tid att bli bättre. Har verkligen legat så fort jag fått chansen denna vecka, och jag vet inte hur jag hade klarat mig om inte Magnus varit hemma. Nu ska han dock till jobbet i morgon och jag behöver orka själv hela dagen till han kommer hem.
Jag ber till gudarna att jag känner mig bättre i morgon....
Sedan är det ju dags att åka till Karlstad som jag och L har längtat så till....Vi åker kl 13 på fredag....
Har packat en väska och håller som bäst på att fundera vilken väska som är bäst för det lilla som är kvar....Det är tungt redan som det är....
Nåväl, huvudsaken jag blir piggare så gör det inget att det är tungt...
SÅ SNÄLLA, låt under ske!!

kram