en sån där måndag....dvs ingen bra...
vi håller tummarna för lilla Smilla som svävar mellan liv och död i Uppsala. Det är så fruktansvärt att det stockar sig i halsen av att tänka på det. Att vi också ha en 4-åring som bara är vekor yngre än lilla Smilla gör det hela så kännbart. Tänk om det vore vi som satt och vakade...fy satan säger jag bara....
Overklighetskänslan sitter hårt i magen och jag går ständigt med telefonen i handen för att f ölja uppdateringarna som mamman gör.
Håll ut Smilla, Kämpa, vi skickar all styrka vi kan härifrån!!
själv är jag hemma och är fortsatt sjuk idag....kanske lika bra det.
Rensar vidare...
10 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar