en sån där måndag....dvs ingen bra...
vi håller tummarna för lilla Smilla som svävar mellan liv och död i Uppsala. Det är så fruktansvärt att det stockar sig i halsen av att tänka på det. Att vi också ha en 4-åring som bara är vekor yngre än lilla Smilla gör det hela så kännbart. Tänk om det vore vi som satt och vakade...fy satan säger jag bara....
Overklighetskänslan sitter hårt i magen och jag går ständigt med telefonen i handen för att f ölja uppdateringarna som mamman gör.
Håll ut Smilla, Kämpa, vi skickar all styrka vi kan härifrån!!
själv är jag hemma och är fortsatt sjuk idag....kanske lika bra det.
Rensar vidare...
9 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar