Den smutsiga verkligheten

Ja just nu är verkligheten inte så vacker, inte lätt, inte enkel.
Den är snarare frusterad, trött, stressad.
Som ni så många vet så jobbar jag som kurator inom en specialistenhet. En enhet som så många andra ska göra mer och mer utan att få några tillskott på resurser. Man räknar huvuden på anställda, så man får skylla sig själv om man inte jobbar heltid. Aldrig att se skulle tillsätta någon extra person fastän vi går nästan 2 personer kort om man ser till procent.
Att jag sedan jobbar men en grupp människor som i många fall inte har en röst och inte har någon annan som orkar föra den gör det inte lättare. De är ofta myndig enligt det svenska regelverket men de behöver mycket hjälp med att klara av verkligeheten vi lever i. Denna klick människor i samhället är för många osynliga men ack så utsatta. De senaste åren har det bara blivit värre och värre för dessa. Jag är inte politiskt aktiv på något vis men något vet jag minsann och det är att denna regering har ställt till det rejält för mina målgrupper. För vilken jäkla pappskalle kom på idén om att alla människtor mår bra av att jobba? Han kan aldrig ha träffat en person med funktionshinder. I dagens samälle tvingas dessa stackarns människor ut på den vanliga erbetsmarknaden precis som vilken som helst med samma förutsättningar som vi andra. Jag tycker verkligen det är helt sjukt! Det finns många som jag träffar som blir så mycket sjukare av pressen från arbetsförmedling, försäkringskassan och samhället i stort. Om man har tur och får insatser enligt LSS har man möjlighet till daglig verksamhet som det kallas, där man får aktivitetsersättning som lön. Visste ni att man kan få aktivitetsersättning i två år, sedan får man karens i tre månader innan man får söka .Under den tiden får de gå till socialtjänsten för att få pengar, för dessa ersättningar gör ju knappats att man kan spara undan några större summor. Dessa personer mår numer så pass dåligt att jag flera gånger i månaden får ringa till psykjouren.... Denna försämring är total och det snurrar neråt i snabbare takt.
Andra delar som har försämras är förutsättningarna för den som behöver assistenter.Desperata anhöringa och andra ringer till oss för indragningar av assistenttimmar. Något som pågår i hela landet. Det har varit ett antal tidningartiklar om detta.
bland annat i gd.
För lilla mig som sitter och tar emot detta på andra sidan bordet eller luren, kan tacka min lyckliga stjärma att jag inte beöhver vara i deras situation. Samtidigt sliter jag ont för att försöka hitta lösningar med inga medel alls. Ibland måste man jobba hårt med att släppa saker och inse att jag inte sitter på pengarna, besluten eller rätten att göra saker.
Ontet har just nu resulterat i magkatarr. Något som jag verkligen inte är nöjd med. Jag tycker så mycket om mitt jobb, men ekvationen i samhället gör det omöjligt att göra ett bra jobb.

KÄRA GUD ! jag önskar förståndiga människor i regeringen som snarast ta tag i detta och förändrar samhället för våra utsatta människor. Ingen har själv valt att ha ett funktionshinder, och jag går INTE med på att de ska lida för detta hela livet. Jag har ett bra liv och behöver inte mer skattesänkningar! Förresten så blir det jobbtillfällen om man ser till vårdyrket. Det behövs mer utbildade människor som kan ta hand om våra kära medmänniskor.

Välkommen in i min hjärna och det jag brottas med....

Kram