Visar inlägg med etikett huvudet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett huvudet. Visa alla inlägg

tisdag 20 december 2011

köttfärskvarn

Just nu är livet allt annat en lattjolajban. Sedan en tid tillbaka är jag hemma för att min hjärna har åkt igenom en köttfärskvarn. Jag har jobbat så hårt under så lång tid att till slut orkade varken kropp eller hjärna. Jag har alltid varit ambitiös och oavsett vad jag åtagit mig har jag rott det i hamn hur stormigt och svårnavigerat den än varit....fram till nu. Det är en totalt främmande känsla att ha svårt för de mest basala sakerna i livet. Att inte kunna ha flera bollar i luften och att ständigt glömma saker är otroligt frusterande. Min diagnos är för närvarande utmattningssyndrom. Många som ser mig anar inte hur det ser ut på insidan då jag anstränger mig att vara "samma glada Lena" som jag vanligtvis är. Det kostar dock väldigt mycket och efter att jag träffat människor är jag lika slut som när jag åkte vasaloppet.

“Man måste brinna för att bli utbränd"

Jag har valt ett yrke som är otroligt vårdtungt. Tidigare skrev jag ett inlägg om min frustration +om det hårda samhället och vad det ställer till med för många. Jag vet att det är väldigt svårt för många av er att förstå hur de med "osynliga" funktionshinder har det och jag önskar att ni alla fick vara med på mitt jobb en dag för att få en uppfattning.
Jag träffade en vän till familjen innan jag gick hem. Hans okunskap svarade med att "-det är väl bara att sätta dem i arbete". Precis så tror jag många tycker, och eftersom de själva aldrig träffar på dessa personer så är det vedertaget att mina klienter är lata osv. Det gör så klart min arbetssituation besvärlig.
Jag vill bara skrika rakt ut och utbilda världen i hur det är att vara " en av dem".
Min arbetesgivare är inte heller den bästa. Visst att det är en trygghet gällande sin anställning att vara hos en stor arbetsgivare. Men som det ser ut idag, måste landstingen anpassa sig till en värld mer likt industriverksamhet. Man pratar om produktion. Kan nu fatta att man pratar om produktion när det gäller människor av kött och blod. Det uppmuntras med kömiljarder osv för att hetsa landstingen att arbeta fortare. Många många många myror på arbetsgolvet har en otrolig tuff vardag. Det märks inte minst på alla insändare till vår lokala tidning där det var och varannan dag är någon som försöker påtala brister osv. Det är säkert många många fler än jag som borde vara hemma för att kroppen säger ifrån. Jag hyser stor oro för en av mina vänner som arbetat som en tok under hösten. Hennes kommetar att" det är mycket men inte lika illa som för dig" gör mig mer säker på att hon är väldigt nära krasch. Förnekelse är stark och jag har haft den som bästa vän under en längre tid.
Min chef har så klart ingen rolig situation. Jag upplever att hittills har hennes strategi på det hela blivit att bli ännu mer frånvarande. Vet inte om hon tänker på det men för oss andra blir det ohyggligt tydligt. Jag har påtalat en hel del brister under det senaste året. Hennes svar har då varit "jag hör vad du säger", för att sedan inte göra något åt saken. En stor bov i utmattningsdramat är faktiskt att man inte känner sig lyssnad på och att man upplever att man inte kan påverka sin situation. Så har det varit för mig under lång tid. att jag sedan tagit stort ansvar för vår arbetsgrupp ökar belastningen ännu mer. Jag är en av de gamla i gården och har lät för att "ta ton". Under året har vi haft flera vikarier och ett par stycken nyanställda. Det har gjort mig till ett tacksamt bollplank. Någor som jag egentligen tycker är roligt men när det blir för mycket att rodda i blir det mest till en stress. Jag anser att mycket av saker som jag tagit tag i är chefssaker men eftersom vår chef endast jobbar uppåt måste saker och ting lösas.
Jag har dock stampat ned foten hårt nu och tänker inte finna mig i befintlig arbetssituation. Jag vet att det gett ringar på vattnet på jobbet men det är inte mitt ansvar!
Just nu försöker jag återhämta mig på hemmaplan genom att lyssna på kroppen, göra saker jag mår bra av och orkar. Jag är stark och kommer att hitta en väg ur detta och bli ännu starkare än vad jag var tidigare. Behöver dock fundera och komma på en stategi hur jag ska balansera mitt liv med alla delar såsom jobb och familj till en vettig blandning.
Kära vänner, jag är och har varit utkass på att höra av mig. Jag har svårt att få till det. Ni får gärna ringa eller på annat sätt höra av er till mig, jag uppskattar kontakt!
Nä livet är inte alltid så lattjolajban, men det är livet jag lever. Bloggen skriver jag i när ork och andan faller på. Den kommer dock inte att uppdateras frekvens.
Ni får gärna lämna kommenterarer så jag vet vilka som orkat igenom detta inlägg.

Till alla ni där ute vill jag önska en riktigt god jul och gott nytt år. Var rädd om er och lyssna på kroppen! Världen är fylld med alldeles för mycket måsten och vi är alldeles för många syster duktiga där ute. Ibland måste man ställa sig frågan vad som är viktig egentligen.

Kram på er alla!

söndag 30 oktober 2011

Den smutsiga verkligheten

Ja just nu är verkligheten inte så vacker, inte lätt, inte enkel.
Den är snarare frusterad, trött, stressad.
Som ni så många vet så jobbar jag som kurator inom en specialistenhet. En enhet som så många andra ska göra mer och mer utan att få några tillskott på resurser. Man räknar huvuden på anställda, så man får skylla sig själv om man inte jobbar heltid. Aldrig att se skulle tillsätta någon extra person fastän vi går nästan 2 personer kort om man ser till procent.
Att jag sedan jobbar men en grupp människor som i många fall inte har en röst och inte har någon annan som orkar föra den gör det inte lättare. De är ofta myndig enligt det svenska regelverket men de behöver mycket hjälp med att klara av verkligeheten vi lever i. Denna klick människor i samhället är för många osynliga men ack så utsatta. De senaste åren har det bara blivit värre och värre för dessa. Jag är inte politiskt aktiv på något vis men något vet jag minsann och det är att denna regering har ställt till det rejält för mina målgrupper. För vilken jäkla pappskalle kom på idén om att alla människtor mår bra av att jobba? Han kan aldrig ha träffat en person med funktionshinder. I dagens samälle tvingas dessa stackarns människor ut på den vanliga erbetsmarknaden precis som vilken som helst med samma förutsättningar som vi andra. Jag tycker verkligen det är helt sjukt! Det finns många som jag träffar som blir så mycket sjukare av pressen från arbetsförmedling, försäkringskassan och samhället i stort. Om man har tur och får insatser enligt LSS har man möjlighet till daglig verksamhet som det kallas, där man får aktivitetsersättning som lön. Visste ni att man kan få aktivitetsersättning i två år, sedan får man karens i tre månader innan man får söka .Under den tiden får de gå till socialtjänsten för att få pengar, för dessa ersättningar gör ju knappats att man kan spara undan några större summor. Dessa personer mår numer så pass dåligt att jag flera gånger i månaden får ringa till psykjouren.... Denna försämring är total och det snurrar neråt i snabbare takt.
Andra delar som har försämras är förutsättningarna för den som behöver assistenter.Desperata anhöringa och andra ringer till oss för indragningar av assistenttimmar. Något som pågår i hela landet. Det har varit ett antal tidningartiklar om detta.
bland annat i gd.
För lilla mig som sitter och tar emot detta på andra sidan bordet eller luren, kan tacka min lyckliga stjärma att jag inte beöhver vara i deras situation. Samtidigt sliter jag ont för att försöka hitta lösningar med inga medel alls. Ibland måste man jobba hårt med att släppa saker och inse att jag inte sitter på pengarna, besluten eller rätten att göra saker.
Ontet har just nu resulterat i magkatarr. Något som jag verkligen inte är nöjd med. Jag tycker så mycket om mitt jobb, men ekvationen i samhället gör det omöjligt att göra ett bra jobb.

KÄRA GUD ! jag önskar förståndiga människor i regeringen som snarast ta tag i detta och förändrar samhället för våra utsatta människor. Ingen har själv valt att ha ett funktionshinder, och jag går INTE med på att de ska lida för detta hela livet. Jag har ett bra liv och behöver inte mer skattesänkningar! Förresten så blir det jobbtillfällen om man ser till vårdyrket. Det behövs mer utbildade människor som kan ta hand om våra kära medmänniskor.

Välkommen in i min hjärna och det jag brottas med....

Kram

tisdag 8 mars 2011

berg och dalbana

ja mitt liv har varit i en verklig berg och dalbana den senaste tiden. Det är mycket som hänt, både bra saker men även fruktansvärda saker. Allt kan inte återges här på bloggen, men jag kan säga så mycket som att mitt hjärta blöder för en annan familj, och jag har svårt att förstå meningen med allt som man måste gå igenom ibland.
Att ha åkt tjejvasan försvann snabbt ur mitt huvud, och min egna vurpa utanför jobbet kändes inte så viktig. Sanna kollegor och vänner på jobbet såg till att jag ändå sökte upp läkaren för att utesluta armbrott. Efter röntgen så konstaterades att jag var hel men rejält blåslagen.
Hade så ont i armen hela veckan, vilket kändes som en toppenuppladdning till helgen....
Packade halvhjärtat på torsdagskvällen och satte iväg tillsammans med L och M på fredagen.
Det var så skönt att komma iväg även om jag nog inte kände riktig glädje under helgen.
Tyvärr fick vi lite tråkigheter på vägen såsom damm från antiken på rummet vilket gav M en allergireaktion. Själv köpte jag en macka i receptionen som gjorde mig magsjuk på natten. Jag var så matt på söndagen att det egentligen är ett rent under att jag kom ur sängen. Ska jag vara helt ärlig hade jag nog hellre legat kvar där om det inte vore för att rummet var så skitigt.
Satsade inte direkt hårt på söndagen utan lekte lite med L's disresser. Det var tyvärr roligt måste jag erkänna....jag som har promarker...det var ju tur jag släpade dem med mig....
hmm
jag det roliga i kråksången var iaf att jag vann den utmnaningen där jag hade målat distressmotivet. Det var en del fina kort, bla hade L gjort ett kort, så jag tog de hela med ro. Med tanke på att M inte hade vunnit med sitt underbara kort dagen före så tror man ju ingenting. Därför blev jag verkligen glatt överraskad av att vinna!
två förstaplatser i rad i Karlstad....det är ju otroligt!

återkommer med bilder och annat, men just nu ska jag gå isäng. Jag och pricken ska slå ihjäl en dag i morgon också...sa jag inte det? Tobias har fått vattkoppor för andra gången i sitt liv....
JA allt behövde verkligen hända förra veckan, så nu tycker jag vi fyllt våran knot för detta år.

godnatt, kram

måndag 3 januari 2011

intensivt!

ja man kan sammanfatta mitt liv så enkelt med ett enda ord. Just nu är det otroligt intensivt. Min lilla hjärna får jobba på högvarv så det är tur att den snart ska få lite semester.
Jag har pysslat och fotat men ni får vänta på det ett tag till. Det ska hända lite annat innan :-)
Ni som har följt min blogg vet vad som är i görningen.
Vad som är mer i görningen är att maken fyller 40 år på torsdag! Ja man kan knappt tro det....men sant är det...
därför har jag lite att stå i förutom att vi snart lämnar snön för ett tag.

Hoppas ni alla haft en skön och härlig jul och nyår.

2011 ska bli ett bra år!

kram

onsdag 24 november 2010

Stanna tåget jag vill kliva av...

Så känns det just nu. Eller ekkorhjulet kanske är mer korrekt beskrivning. Det är alltid så här när vi närmar oss december.
Om mindre än en vecka blir våran busunge 4 år. Var har de åren tagit vägen? tittade på fjolårets födelsedagskort och inser att han har vuxit jättemycket under det här året. Ska återkomma med kort så ska ni få se. Han är just nu världens goaste och myser gärna med sin mamma lite extra.

Det innebär ju att vissa saker såsom lite bakning, städning, julpyntning etc måste ske innan den 30 november. Idag är det den 24 november och jag har inte börjat med något. Jag vet att man inte måste men jag VILL väldigt gärna ha stjärnor och stakar i fönstret till första advent. Från och med nästa vecka ska jag vara hemma deltid igen.....med blandade känslor. Då finns uttrymmet mer än vad som är denna vecka....varför ska det vara så..?...

Evelinas operation genomfördes för en vecka sedan och tänk vad duktiga barn är. Efter ett jobbigt uppvaknade ur narkosen blev hon snabbt bättre. Bara efter ett par timmar ville hon ha mat och macka. Det är så skönt att det är gjort.
Eländet i det hela är att hon nu har blivit tokförkyld. Stackarn! Hon verkar ha ont och de senaste två nätterna har jag snittat på ca 3 timmar sömn.,....så hjärnan fungerar inte alltför bra....och orken är definitivt i botten....just så lämpligt nu när jag inte har tid med sånt....
Jag har tre beställningskort som brinner i knutarna att göra. Det är alltid jobbigt att försöka göra kort med kniven om strupen för jag vill gärna sitta och pula lite med dem och få fundera lite...men inte denna gång inte!

Så bloggen lilla...du är just nu långt ner på prioriteringslistan....efter alla barn, ljusstakar och kalas....återkommer snart och hoppas att du inte är arg på mig då....

Ses snart.
Kram

tisdag 28 september 2010

Förbaskat!

Ibland är livet så frustrerande. Det händer saker för människor runt omkring mig och jag kan inte göra någonting åt det hela! Jag blir fast i frustration vilket gör att jag får svårt att njuta av mina sista dagar på mammaledigheten. Försökte göra ett kort som ska skickas norröver senast torsdag men jag gav upp. Det ville sig inte och mitt kort som jag tänkte sy på blev bara vint, snett, skevt ja you name it. Blir så trött trött trött. Vågar inte ta tag i mitt beställningskort förrän det kanske känns lite bättre....
Just nu har jag inte mycket att komma med. Hoppas få lite svar och pepping i morgon från två olika fronter...då kanske jag orkar vidare mot en tung höst och vinter...

god natt alla därute!
kram

onsdag 10 mars 2010

Helgen och annat.

Ja du....vi har haft fullt upp i vanlig ordning så bloggen blir lidande. Jag har inte riktigt orken för att blogga....
helgen har varit jätteskoj. Vi åkte redan på fredagen mitt på dagen, och sedan från start hade vi tur i all SJ-galenskap. Tåget som vi skulle åka saknade 3 av 5 vagnar. De som hade bokade platser i de saknade vagnarna fick åka buss istället. Vi hade den otroliga turen att ha plats i en befintlig vagn....Sedan när vi kom till Stockholm så visade det sig att tåget som skulle gå en timma före vårat mot Karlstad var försenat med en timme. Vårat kom iväg med några minuters försening....
Till Karlstad kom vi, och hittade till hotellet. Vi gick faktiskt på en sen promenad på kvällen då vi suttit hela dagen. På lördagen fick vi hämtning på hotellet, för att slippa släpa alla saker. Jätteskönt och lyxigt. Jag tror att både jag och Linda mest var förväntansfulla på att mässan öppnade så vi fick gå runt och klämma och känna och även shoppa.
Det blev som vanligt! man tänker att det är gott om tid och sedan på slutet av dagen får man panik att man inte får något bidrag klart.
Det blev lite rörigt också när jag inte hade med mig några papper utan fick gå runt och fundera och leta på mässan.
Hann lämna in 3 bidrag, men två av dessa är jag inte alls stolt över. De slängde jag verkligen ihop sista timmen....så de kanske inte ens får komma med här.
På kvällen var det gala som de kallade det....nja jag vet inte det jag...men visst, en del var uppklädda....det var buffé tillsammans med utställarna på mässan och underhållning. Vi var dock inte speciellt långrandiga utan rörde på oss då underhållningen var slut. Vi gick hem, och det bet härligt i benen innan vi var framme.
Söndagen började tidigare än lördagen och vi hade mindre tid på oss..att man sedan behöver packa ihop när man lämnar hotellet och sånt där stal lite tid...men men....de fyra utmaningar på söndagen tilltalade mig inte alls. det var väldigt fokus på LO och jag gillar inte att göra sådant. Hade inte heller brytt mig om att ta med någora kort...Så jag fokuserade på att göra utmaningen som gällde hela helgen. Att göra något med temat påsk. Jag kommer att visa bilder en annan dag, då jag inte orkar ta kort nu...nåväl....
Samma fenomen på söndagen, dock inte speceillt mycket shopping.....man vill dock gå och titta på saker och ting som händer...kl 14 var det inlämning av det man gjort. Jag och Linda packade ihop våra saker och bar ut i bilen som skulle skjutsa oss till stationen. vår buss skulle gå 15.15 och det skulle hålla på till 15.00....så klart passades inte tiderna, så det blev försenat.
Vi fick då säga till och lite snyggt hämta rätt på våra saker. Det positiva var att både jag och Linda vann!! Linda fick 3:dje pris i en kategori där man skulle göra med bara 4kanter, och jag vann 1:a pris i kategorin påsk. JÄTTEROLIGT, därför var det verkligen trist att de inte kunde hålla tiderna så att vi fick pris samtidigt som alla andra....nåväl vi fick iaf lite lön för mödan. Sedan kastade vi oss vidare och efter en lång resa kom vi hem vid 20 på kvällen...
Sedan har veckan verkligen spurtat på och det är redan onsdagkväll! Som ni kanske sett i mitt förra inlägg överraskade Magnus mig med biljett till Mia igår. Helt underbar föreställning med båda skratt och nästan tårar....Hon sa dock väldigt mycket tänkvärt.
Magnus är så bra på sådant där...att se något som verkar bra och fixar biljetter...jag är tyvärr inte alls lika bra som han på det....men jag kan bli bättre...
Nä nu ska jag faktiskt gå isäng, för kroppen bara skriker efter sömn. Säger väl allt att jag faktiskt fått tagit migränmedicin idag, då hjärnan inte orkade mera...Hoppas nu på att mina barn sover så bra de kan och inte vaknar alltför tidigt så kanske de får en ganska trevlig mamma i morgon!

Som sagt, återkommer med bilder!

Kram